Den New Yorkbaserade skribenten Olle Wästberg hade i Svenska Dagbladet den 15 mars ett mycket bra inlägg om hur den svenska opinionen ligger skyddslös för utländsk propaganda. Wästberg verkar personligen mest vara orolig för propaganda från öster, men de kloka ord han framför gäller förstås desinformation från alla väderstreck, skriver historikern Anders Persson.
Wästberg efterlyser vikten av mångsidig information och källkritik :”I dag är behovet av propagandaanalys större än någonsin. Sociala medier och webbens ständigt pågående flöde gör det svårare att skilja sanning från lögn…Vi skulle behöva en fortlöpande analys av medveten utländsk propaganda. Och vi skulle behöva beredskap för ett långt allvarligare läge.”
Angående källkritik kom jag att tänka på den gamla beprövade historien om ”Stalins kupp” i Prag 1948 och det därpå följande försöket att lägga under sig Finland. Den 28 februari 1948, en knapp vecka efter ”kuppen i Prag” blev det känt i Helsingfors att Stalin i ett brev till presidenten Paasikivi inbjudit till förhandlingar om en ”vänskapspakt”.
Nu skedde ingen sovjetisk annektion av Finland utan relationerna utvecklades sig sedan i stort sett bra under de kommande 40 åren, kanske lite för bra tycket många, inklusive undertecknad, som oroade sig för ”finlandisering”.
Att Stalin inte ”kuppade” i Helsingfors har förklarats ömsom med ”den internationella opinionen” efter ”Kuppen i Prag” eller sovjetiska erfarenheter av finsk, envis motståndsvilja från Vinterkriget (se min bok ”Finlands sak var svår). Men förklaringen kan vara mycket enklare – Stalin hade 1948 inga planer på att ”kuppa” i Finland, och kanske inte i Tjeckoslovakien heller.
Ty brevet till Paasikivi må ha offentliggjorts en 28 februari men avsändes redan den 22 februari, dvs när ”Kuppen i Prag” knappat hade börjat utveckla sig. Inte ens Stalins värsta vedersakare anser att han var dum. Och dumt vore det att börja med en ”kupp” i Helsingfors när man inte sett hur det gått i Prag.
Men Stalin kunde ju inte veta att finländarna skulle vänta en vecka med att offentliggöra brevet, det hade ju kunnat komma till allmän kännedom redan när ”Kuppen i Prag” nådde sin kulmen och därmed trassla till ”kupplanerna”. Den ofrånkomliga slutsatsen måste bli att den 22 februari 1948 hade Stalin ingen a-a-a-aning om vad som höll på att utveckla sig i Prag. Som framgår av min bok ”Kuppen i Prag” (rekommenderad i Nationalencyklopedin som bredvidläsningslitteratur om Tjeckoslovakiens historia) talar allt för att det kommunistiska maktövertagandet mer var en intern tjeckoslovakisk affär, en följd av klantiga borgerliga parlamentariker snarare än sovjetiska ”kuppplaner”.
Anders Persson
3 kommentarer:
Att det tjeckoslovakiska kommunistpariet 1948 skulle ha agerat på eget initiatv och inte på uppdrag av Moskva eller med Moskvas goda minne verkar helt utedluet. Merparten av de europeiska kommunistparierna var Moskvas lydiga redskap.
Usa/Englands finanselit ville inte ha en framväxande grupp kapitalistiska konkurrenter i öst. De senare upproren i Ungern -56 och Tjeckoslovakien -68 slogs ner med Usas goda minne. Usa ville i de senare fallen absolut inte se goda exempel på blandekonomi växa fram med den ur Usas synvinkel avskydda socialdemokratiska välfärdspolitiken parallellt med marknadsmässig konkurrenskraft där det var svårt att tvinga på dem låneslaveri och rovliberalism.
Usa ville att Sovjet skulle förbli råvaruleverantör och importör av högförädlade produkter från väst. Som ett kolonialt område.
Det är därför inte långsökt att hävda att kupperna låg i Usas intresse.
Chrustjov gänget i sitt esse igen.
I Ungern 1956 ägnade sig nyligen benådade nazister och nazister som Stalin låtit löpa åt att mörda kommunister i parti och minut. De hade vädrat morgonluft.
Polens ökade självständighet ledde till än hårdare förtryck av den polska befolkningen
Att ni beskriver dessa som frihetskämpar hedrar er sannerligen inte. Men så driver ni nån sorts perverterad Chrustjov-linje sedan några veckor tillbaka också.
Skicka en kommentar