Säga vad man vill om skolminister Björklund, men det går inte att förneka att han är flitig. Nu skall också ordningen och redan i skolan utredas, har han just kommit fram till. Eller snarare oordningen och oredan och dessutom de sena ankomsterna. I Pisa-undersökningarna visar det sig nämligen att de svenska eleverna är sämst på att komma i tid till lektionerna. Och oordningen och oredan i den svenska skolan har Pisa-forskarna också uppmärksammat, skriver Bo Persson, Piteå, i detta inlägg.
Så nu har vi förklaringen till att det kunskapsmässigt går så dåligt för oss i Pisa-mätningarna? De sena ankomsterna, oredan och oordningen. Nej, det vore att dra en förhastad slutsats. Och det helt entydiga beviset på att detta just är en ogrundad slutsats, det står den finska erfarenheten till tjänst med.
Den finska grundskolan är förvisso kopierad på den svenska. Men sedan detta väl var gjort har man inte följt i våra spår. När svenska lärare en bit in på 1970-talet fick höra att de som goda kulturrevolutionärer skulle sluta undervisa och denna uppmaning sedan upprepades på 1980-talet och 1990-talet och en bit in på 2000-talet, så kunde de finska lärarna under samma decennier ostörda fortsätta att undervisa som de gjort tidigare. Ja, som de alltid gjort. Och när den svenska skolan på 1990-talet öppnades för marknadskrafterna, så nobbade Finland det också.
Och idag har vi alltså facit. De finska eleverna är i Pisa-mätningarna totalt överlägsna de svenska och i den finska skolan har man inte heller haft de ordningsproblem vi plågats av.
Den goda ordningen i de finska skolorna är alltså något man fått på köpet, ett slags bonus, för att man till skillnad från oss inte utmanat vad man skulle kunna kalla skolans själ. (Eller omvänt om man så vill: Oredan i den svenska skolan är "bestraffningen"
för att vi utmanat skolans "själ".) Och som en bonus får man väl också se det faktum att Finland inte bara är EU-bäst kunskapsmässigt utan också när det gäller likvärdigheten skolorna emellan. Medan skillnaderna mellan våra skolor idag växer i en rasande fart.
Men "Lärare skall inte undervisa"-tänket har väl ändå Björklund som skolminister gjort upp med. Är det inte idag på nytt tillåtet för svenska lärare att undervisa? Jo, det är det. Men som jag redan nämnt, så är det två pelare som den finska framgångssagan vilar på. Dels sade man alltså nej till vår kulturrevolutionära undervisningsnihilism. Och dels säger man idag nej till vårt marknadsfundamentalistiska elevpengsystem. Som forskningen har visat också är undervisningsfientligt.
Men den forskningen är varken Björklund eller de andra i dagens marknadsfundamentalistiska svenska politiska elit intresserade av. Lika litet som man i 1970-talets kulturrevolutionära Sverige lyssnade på oss när vi i den tidens kunskapsrörelse, gick till storms mot deras undervisningsfientlighet. Utan valde att snöa in på en massa olika stickspår. Precis som man gör idag. Skolbudgeten, ordning och reda, huvudmannaskapet, klasstorleken, sena ankomster, lärarlönerna. Ja, jag vet inte allt vad de hittar på just nu inför höstens riksdagsval.
Det tog trettio år att få det officiella Sverige att erkänna galenskapen i den kulturrevolutionära undervisningsnihilismen. Kommer det att ta ytterligare trettio år att få dagens officiella Sverige att erkänna galenskapen i det marknadsfundamentalistiska elevpengsystemet.
Ja, jag vet inte. Men inte verkar Björklund vara något att lita på i det sammanhanget. I valet mellan marknadsfundamentalismen och skolan, så får nog i hans fall skolan stryka på foten.
Bo Persson, Piteå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar