De påstått "humanitära" bombningarna av Libyen 2011 underlättade för kolonialismens come back i Afrika.
Landet med Afrikas högsta och jämnast fördelade välstånd bombades ner i en avgrund av fattigdom, våld, splittring och klientstatselände. Kontroll av Libyens, och därmed hälften av Afrikas kända oljeresurser, säkrades åt angriparna.
Stora utvecklingsprojekt, finansierade av libyska oljepengar, gick i stå. Det minskade Afrikas ekonomiska oberoende.
Libyen, grundare av Afrikanska Unionen och enhetssträvandenas banérförare, hade blockerat planerna på en amerikansk militärbas på kontinenten. I år ska USA stationera en brigad på minst 3000 man permanent i Afrika som ansluter till de tusentals irreguljära militärer som redan finns där, samt upprätta en snabbinsatsstyrka.
Al Qaida i norra Afrika fick vapen för att under Natos ledning bidra till att krossa det oberoende Libyen. Sammanbrottet i Libyen ledde till omfattande instabilitet och till att också libyska statens vapen kom ut i hela regionen.
Destabiliseringen tjänade imperialismens intressen enligt den gamla devisen: Att söndra för att härska.
Frankrikes intervention i Mali betingas inte av omsorg om mänskliga rättigheter. Redan efter två veckors bombningar hade UNHCR registrerat 7300 flyktingar från Mali i Mauretanien, Niger och Burkina Faso och över en halv miljon beräknas vara på flykt inom landet.
Snarare är det omsorgen om Malis och regionens resurser av olja, guld och uran som är motivet. Minns att Al Qaida lever i symbios med västliga underrättelsetjänster och gör nytta än som "vän" (Libyen och Syrien) och än som "fiende" (Afghanistan, Pakistan, Mali).
Olle Svenning skrev 2 februari i Aftonbladet om Francafrique, en nykolonialistisk militär- och valutaallians för kontroll av Väst- och Centralafrika under fransk överhöghet.
Råvaror exporteras till Frankrike till underpris, oljeutvinningen tas om hand av giganterna Total och Elf med ofta kriminella metoder, billigt uran från Niger forslas till Frankrike.
Samtidigt som Mali är Afrikas tredje största producent av guld är landet ett av de fattigaste i världen. 75 % är analfabeter. De val som planeras under ockupation blir en skenprocess ägnad att skydda Frankrikes intressen och inte demokratiska rättigheter, enligt Svenning.
"Jag tror att det var nödvändigt och jag tror att det var bra", uttalar Carl Bild i Svenska Dagbladet om den franska bomboffensiven. Sverige står, som vanligt numera, i kö för att hugga in i kriget.
Inte märkligt med en krigsmakt som ställts om för att under utländsk ledning kunna angripa andra stater och folk. Och när enorma vinster genereras av export av mer högteknologiska dödsbringande vapen per capita än något annat land i världen.
Ulf Bjerén
Karlskrona
Publicerad Sydöstran 13-02-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar