Har Sverige självmant - utan att vara med i Nato - tagit på sig de speciella förpliktelser som ett medlemskap i Nato innebär? Ja, är det inte det som Johan Johansson moderat riksdagsledamot i försvarsutskottet nu - den 16 februari - för tredje gången på raken säger i den pågående säkerhetspolitiska debatten här på PT-debatt.
Så här lät det den 1 februari: "Sverige ska vara en kompetent samarbetspartner och tillsammans med andra bidra till fred och säkerhet i Sverige, i vårt närområde och långt bort." Och så här lät det den 8 februari: "Alliansregeringen bygger nu säkerhet tillsammans med andra, solidaritetsförklaringen är en del, liksom det ökade nordiska och EU samarbetet." Och så här heter det i Johan Johanssons nu aktuella inlägg den 16 februari: "Kriser ska hindras från att eskalera och hindras att komma hit genom samverkan med andra. Det går inte att se ett hot som bara drabbar ett land i närområdet och lämnar de andra opåverkade. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra och vi ska både kunna ge och ta emot hjälp."
Alltså om Estland i morgon invaderas av ryssarna så gäller "Estlands sak är vår". När ryssarna i andra världskrigets inledningsskede hösten 1939 angrep Finland, så hade vi en utrikesminister som sa just så. Alltså "Finlands sak är vår". Men han fick avgå. Och vi gick inte i krig för Finland. Men i nästa storkrig ska vi göra det för Estland. Det är alltså inte bara ett territoriellt självförsvar byggt på allmän värnplikt som av Johan Johanson och hans kollegor i riksdagen bytts ut mot sin motsats, ett nykolonialt insatsförsvar byggt på yrkeskrigare.
Också de konkreta ställningstaganden (Nej till "Finlands sak är vår" till exempel) som höll oss utanför andra världskriget har av Johan Johansson och hans kollegor bytts ut mot sin motsats, utlovade ställningstaganden (Ja till "Estlands sak är vår " till exempel) som kommer att dra in oss i nästa omfördelningskrig. Och båda dessa systembyten har alltså genomförts utan att svenska folket tillfrågats. Och om Johan Johansson får bestämma inte heller kommer att tillfrågas om. Det är det svenska folkstyret anno 2013.
Bo Persson
onsdag 20 februari 2013
fredag 8 februari 2013
Libyen, Mali och kolonialismens revansch
De påstått "humanitära" bombningarna av Libyen 2011 underlättade för kolonialismens come back i Afrika.
Landet med Afrikas högsta och jämnast fördelade välstånd bombades ner i en avgrund av fattigdom, våld, splittring och klientstatselände. Kontroll av Libyens, och därmed hälften av Afrikas kända oljeresurser, säkrades åt angriparna.
Stora utvecklingsprojekt, finansierade av libyska oljepengar, gick i stå. Det minskade Afrikas ekonomiska oberoende.
Libyen, grundare av Afrikanska Unionen och enhetssträvandenas banérförare, hade blockerat planerna på en amerikansk militärbas på kontinenten. I år ska USA stationera en brigad på minst 3000 man permanent i Afrika som ansluter till de tusentals irreguljära militärer som redan finns där, samt upprätta en snabbinsatsstyrka.
Al Qaida i norra Afrika fick vapen för att under Natos ledning bidra till att krossa det oberoende Libyen. Sammanbrottet i Libyen ledde till omfattande instabilitet och till att också libyska statens vapen kom ut i hela regionen.
Destabiliseringen tjänade imperialismens intressen enligt den gamla devisen: Att söndra för att härska.
Frankrikes intervention i Mali betingas inte av omsorg om mänskliga rättigheter. Redan efter två veckors bombningar hade UNHCR registrerat 7300 flyktingar från Mali i Mauretanien, Niger och Burkina Faso och över en halv miljon beräknas vara på flykt inom landet.
Snarare är det omsorgen om Malis och regionens resurser av olja, guld och uran som är motivet. Minns att Al Qaida lever i symbios med västliga underrättelsetjänster och gör nytta än som "vän" (Libyen och Syrien) och än som "fiende" (Afghanistan, Pakistan, Mali).
Olle Svenning skrev 2 februari i Aftonbladet om Francafrique, en nykolonialistisk militär- och valutaallians för kontroll av Väst- och Centralafrika under fransk överhöghet.
Råvaror exporteras till Frankrike till underpris, oljeutvinningen tas om hand av giganterna Total och Elf med ofta kriminella metoder, billigt uran från Niger forslas till Frankrike.
Samtidigt som Mali är Afrikas tredje största producent av guld är landet ett av de fattigaste i världen. 75 % är analfabeter. De val som planeras under ockupation blir en skenprocess ägnad att skydda Frankrikes intressen och inte demokratiska rättigheter, enligt Svenning.
"Jag tror att det var nödvändigt och jag tror att det var bra", uttalar Carl Bild i Svenska Dagbladet om den franska bomboffensiven. Sverige står, som vanligt numera, i kö för att hugga in i kriget.
Inte märkligt med en krigsmakt som ställts om för att under utländsk ledning kunna angripa andra stater och folk. Och när enorma vinster genereras av export av mer högteknologiska dödsbringande vapen per capita än något annat land i världen.
Ulf Bjerén
Karlskrona
Publicerad Sydöstran 13-02-08
Landet med Afrikas högsta och jämnast fördelade välstånd bombades ner i en avgrund av fattigdom, våld, splittring och klientstatselände. Kontroll av Libyens, och därmed hälften av Afrikas kända oljeresurser, säkrades åt angriparna.
Stora utvecklingsprojekt, finansierade av libyska oljepengar, gick i stå. Det minskade Afrikas ekonomiska oberoende.
Libyen, grundare av Afrikanska Unionen och enhetssträvandenas banérförare, hade blockerat planerna på en amerikansk militärbas på kontinenten. I år ska USA stationera en brigad på minst 3000 man permanent i Afrika som ansluter till de tusentals irreguljära militärer som redan finns där, samt upprätta en snabbinsatsstyrka.
Al Qaida i norra Afrika fick vapen för att under Natos ledning bidra till att krossa det oberoende Libyen. Sammanbrottet i Libyen ledde till omfattande instabilitet och till att också libyska statens vapen kom ut i hela regionen.
Destabiliseringen tjänade imperialismens intressen enligt den gamla devisen: Att söndra för att härska.
Frankrikes intervention i Mali betingas inte av omsorg om mänskliga rättigheter. Redan efter två veckors bombningar hade UNHCR registrerat 7300 flyktingar från Mali i Mauretanien, Niger och Burkina Faso och över en halv miljon beräknas vara på flykt inom landet.
Snarare är det omsorgen om Malis och regionens resurser av olja, guld och uran som är motivet. Minns att Al Qaida lever i symbios med västliga underrättelsetjänster och gör nytta än som "vän" (Libyen och Syrien) och än som "fiende" (Afghanistan, Pakistan, Mali).
Olle Svenning skrev 2 februari i Aftonbladet om Francafrique, en nykolonialistisk militär- och valutaallians för kontroll av Väst- och Centralafrika under fransk överhöghet.
Råvaror exporteras till Frankrike till underpris, oljeutvinningen tas om hand av giganterna Total och Elf med ofta kriminella metoder, billigt uran från Niger forslas till Frankrike.
Samtidigt som Mali är Afrikas tredje största producent av guld är landet ett av de fattigaste i världen. 75 % är analfabeter. De val som planeras under ockupation blir en skenprocess ägnad att skydda Frankrikes intressen och inte demokratiska rättigheter, enligt Svenning.
"Jag tror att det var nödvändigt och jag tror att det var bra", uttalar Carl Bild i Svenska Dagbladet om den franska bomboffensiven. Sverige står, som vanligt numera, i kö för att hugga in i kriget.
Inte märkligt med en krigsmakt som ställts om för att under utländsk ledning kunna angripa andra stater och folk. Och när enorma vinster genereras av export av mer högteknologiska dödsbringande vapen per capita än något annat land i världen.
Ulf Bjerén
Karlskrona
Publicerad Sydöstran 13-02-08
onsdag 6 februari 2013
Strålkastaren på Telia
Lars Nyberg är dumpad som VD för TeliaSonera, han som skulle slutföra utförsäljningen av Teliaaktien – efter att bruden först klätts upp. Nyberg ramlade alltså av och huvuduppdraget hamnade i malpåse! Hur kunde det gå så snett för en idog man?
Lars Nyberg startade med att Uzbekistan var ett tillåtet land – så länge det samarbetade med USA och var ett verktyg för dess Afghanistankrig. Uzbekistan var alltså lika lovligt som Saudi-Arabien fortfarande är. Under sådana omständigheter är affär bara affär och TeliaSonera hann etablera sig stort! Varför skulle någon ställa näsvisa frågor, när landets samarbete med världens största demokrati löpte fint och smärtfritt?
Så skakas förutsättningarna om. Uzbekistan stänger USA:s militära baser under 2008 – och påbörjar ett samarbete med Ryssland. Som genom ett trollslag upptäcks, vilken vidrig diktatur landet är. Ingen på TeliaSonera tänkte snabbt nog på hur anletsdragen skulle ordnas! Därför har VD nu fått gå – slutar på egen begäran som termen lyder – och i slutänden kanar stora delar av styrelsen ut, trots att den från början bara så lydigt följt husse i spåren.
För att vända på en femöring krävs specialträning. Är man stor kan det av naturen vara svårt att hänga med.
Och så överraskande, korruptionsåklagaren får mål i mun och talar väldigt mycket klartext. När hände något sådant senast i ett stort sammanhang?
Visst känner vi alldeles för väl igen lössen på gången? Saddam Hussein var en alldeles hyvens kille, så länge han krigade mot Iran! Brist på vapen hade han inte heller. Han var så duktig, fast han gasade ihjäl tusentals människor – utan stora protester från omvärlden, när det skedde! För då hade dessa fasansfulla sanningar ingen funktion. De viktiga medierna, dvs. massmedierna, var därför upptagna med att titta åt annat håll.
Men så svängde vinden. Svenska lastbilar fick inte säljas där de nyss såldes. Då blev det miljonböter. För det hade blivit sanktionstider. Med en halvmiljon döda barn i spåren. Det tyckte Madeleine Albright var värt priset och ingen här finner hennes uppriktiga mening chockerande!
Visst är det så, många här är bra på att bli rent professionellt upprörda, när det passar, inte minst i alla dessa statsunderstödda(!) NGO: er, liksom fondplacerares etikvakter. De fungerar i alla fall i den riktning strålkastaren "råkar" vara påslagen. Ingen är ofin och kollar vem som håller i denna strålkastare och än mindre undersöker vad som händer, där det inte lyser! Visst finns det många sorters tjänsteandar!
Jan Hagberg
Lars Nyberg startade med att Uzbekistan var ett tillåtet land – så länge det samarbetade med USA och var ett verktyg för dess Afghanistankrig. Uzbekistan var alltså lika lovligt som Saudi-Arabien fortfarande är. Under sådana omständigheter är affär bara affär och TeliaSonera hann etablera sig stort! Varför skulle någon ställa näsvisa frågor, när landets samarbete med världens största demokrati löpte fint och smärtfritt?
Så skakas förutsättningarna om. Uzbekistan stänger USA:s militära baser under 2008 – och påbörjar ett samarbete med Ryssland. Som genom ett trollslag upptäcks, vilken vidrig diktatur landet är. Ingen på TeliaSonera tänkte snabbt nog på hur anletsdragen skulle ordnas! Därför har VD nu fått gå – slutar på egen begäran som termen lyder – och i slutänden kanar stora delar av styrelsen ut, trots att den från början bara så lydigt följt husse i spåren.
För att vända på en femöring krävs specialträning. Är man stor kan det av naturen vara svårt att hänga med.
Och så överraskande, korruptionsåklagaren får mål i mun och talar väldigt mycket klartext. När hände något sådant senast i ett stort sammanhang?
Visst känner vi alldeles för väl igen lössen på gången? Saddam Hussein var en alldeles hyvens kille, så länge han krigade mot Iran! Brist på vapen hade han inte heller. Han var så duktig, fast han gasade ihjäl tusentals människor – utan stora protester från omvärlden, när det skedde! För då hade dessa fasansfulla sanningar ingen funktion. De viktiga medierna, dvs. massmedierna, var därför upptagna med att titta åt annat håll.
Men så svängde vinden. Svenska lastbilar fick inte säljas där de nyss såldes. Då blev det miljonböter. För det hade blivit sanktionstider. Med en halvmiljon döda barn i spåren. Det tyckte Madeleine Albright var värt priset och ingen här finner hennes uppriktiga mening chockerande!
Visst är det så, många här är bra på att bli rent professionellt upprörda, när det passar, inte minst i alla dessa statsunderstödda(!) NGO: er, liksom fondplacerares etikvakter. De fungerar i alla fall i den riktning strålkastaren "råkar" vara påslagen. Ingen är ofin och kollar vem som håller i denna strålkastare och än mindre undersöker vad som händer, där det inte lyser! Visst finns det många sorters tjänsteandar!
Jan Hagberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)